När gamla minnen blir viktiga påminnelser

När gamla minnen blir viktiga påminnelser

Förra veckan kom det upp ett gammalt minne på facebook från 28/6 2017 som jag kände var så viktigt att det fick flytta vidare och landa här i bloggen 6 år senare. När gamla minnen blir viktiga påminnelser

“Ibland blir man tagen av livets timeframe… Reflekterar. Jag kostar på mig att vara ärlig och sårbar. I syfte – som alltid, för att locka till eftertanke. Men även för att även vara ärlig mot mig själv. Min dag blev en tokfull dag av arbete. Från tidig morgon till sent på kvällen. Förbi mamma o pappa en sväng på sjukhuset. Klart mindre tid hos dem än på jobb. Middag efter 22. Läser att Michael Nyqvist är död. Ett år äldre än jag. Insikt. Ska använda semestern att sakta ned farten för att titta på hur jag vill att livet ska se ut framöver. Fundera över balansen.

När vi ligger där och inser att slutet är nära, vad är det vi vill känna tacksamhet för. Vad kommer glädja oss? Och vad kommer vi känna var helt fel fokus? Missförstå mig inte, jag ÄLSKAR det jag gör. Alla olika saker jag pysslar med. Har faktiskt kul mest hela tiden, men jag ger det oerhört mycket av min tid. Tid som jag istället kunde lägga på annat, t ex att förvalta mina goda relationer bättre… Lära mig ett nytt språk, att bli en hejare på piano, träffa en ny livskamrat. Undrar om Michael Nyqvist kände att han lagt fokus på rätt saker?? Hur gör DU om du ger det lite eftertanke? Lever du ett liv som du med glädje kan se tillbaka på?❤️ ser du med glädje på resultatet av dina val redan här o nu”?

Nu – 6 år senare

Det här gamla minnet blev en bra påminnelse – även för mig! Bara några veckor efter mitt facebookinlägg ovan dog min pappa. Mindre än tre månader senare dog mamma. Så här sex år senare tänker jag ofta på en mening i mitt facebookinlägg “Förbi mamma o pappa en sväng på sjukhuset. Klart mindre tid hos dem än på jobb”. Detta har i ärlighetens namn ätit på mig. Jag hjälpte mina föräldrar väldigt mycket då båda var multisjuka, så det blev mycket skjutsa, lämna, hämta till sjukhus, läkare, specialister mm. För sex år sedan hade jag fortfarande hemmavarande barn. Jag la mycket tid på mitt arbete. Mina dagar var fulla och jag rusade omkring och gjorde saker i all hast. Jag såg det inte då, – men jag ser det nu – 6 år senare.

Minnen blir viktiga påminnelser

Jag önskar att jag hade tagit mig tiden

Hade jag vetat då det jag vet nu, hade jag suttit ned med mamma och pappa oftare. Inte stressat genom deras lägenhet med alla praktiska bestyr utan lagt på en halvtimme varje gång som bara handlade om samtal av alla de slag. Alla utom de praktiska! Bara suttit och umgåtts en stund över en kopp kaffe. Det är klart att vi åt middag emellanåt, lunchade när vi var iväg till läkaren och pratade medan vi satt i bilen, men de var klart underordnade all den tid som lades på det praktiska!

Självklart är jag glad att jag hjälpte mina föräldrar mycket och att de kunde lita på att jag fanns där som stöd och att de kunde lita på att jag skulle hjälpa dem i alla svåra frågor och situationer som uppstår när man blir gammal, för det vet jag att de gjorde. Litade på mig. Och jag vet även att de uppskattade allt jag gjorde för dem.

Men det jag själv känner att jag inte gav dem, var min tid som inte innefattade något görande. Jag önskar att jag hade delat mer av mitt varande med mina föräldrar de sista åren tillsammans. Hade jag vetat då hur mycket jag skulle sakna att prata och hänga med mina föräldrar, hade jag tagit mig så mycket mer tid till de små viktiga, härliga, nära, samtalen. Mer tid till att vara närvarande och inte på väg till nästa “viktiga” sak!

Sensmoralen av detta inlägg

Ibland är det bra att ta sig tiden och fundera över hur vi disponerar vår tid och över vårt engagemang i de personer som faktiskt är viktigast i livet för oss. De som betyder något för oss. Det är lätt att sätta dessa viktiga personer lite “on hold” för att det är så mycket VIKTIGARE saker som behöver få vårt fokus. Dag efter dag. Vecka efter vecka. År efter år. Jag vill sluta med att ställa samma fråga som jag gjorde i mitt facebook inlägg för sex år sedan;

“Undrar om Michael Nyqvist kände att han lagt fokus på rätt saker?? Hur gör DU om du ger det lite eftertanke? Lever du ett liv som du med glädje kan se tillbaka på?❤️ ser du med glädje på resultatet av dina val redan här o nu”?

Jag vet att jag skulle ha både tänkt och gjort annorlunda om jag hade haft möjligheten. Det har jag ju inte av naturliga skäl eftersom mina föräldrar inte är kvar hos oss, men jag kan definitivt ta med mig sensmoralen av mitt inlägg framåt i mitt eget liv och göra andra val där jag känner att det behövs.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *