Tvillingpodden

Jag lyssnade på Tvillingpodden om skilsmässan idag. Jag vet! Typ 1000 år efter att det släppts men mitt liv har kommit lite i vägen. Några saker jag reagerade på:

  • Hur ledsen Jessica var. Det kändes som hon projicerade väldigt mycket av känslorna som Angelica inte uttryckte. Eller känslor och rädslor hon har i sin egen relation.
  • Hur stark Angelica verkar och hur mycket hon verkar ha hunnit bearbeta. Nu har hon ju haft lite tid, det hade troligen inte gått att prata om det tidigare.
  • Hur jobbigt de måste vara att gå igenom en sån sak och samtidigt uppdatera blogg, instagram, snapchat och podd.  Det måste kännas som en omöjlighet när en bara vill ligga och gråta.
  • Att relationer är bråkiga. Har alla de så? Jag kan räkna bråken jag haft med min man på en hand och alla handlar om vem som städar mest/minst/bäst/sämst. Vad bråkar folk om? Eller kallar folk de bråka när man bara pratar om saker? Eller när blir de bråk liksom? Har även haft relationer där vi typ kastat saker på varandra när vi bråkat men då var jag typ 20.. Tänker att vuxna inte gör så, men de kanske är naivt?

 

Annonser

Att rädda en relation

Jessica skriver klokt om att skaffa ett barn till och hur hon ser på relationen där en är en offentlig person. Jag tycker de låter väldigt klokt.

Jag förstår inte hur folk kan tro att ett barn ska ”rädda” relationen. Det är externt slitigt både på en själv och på relationen att få barn. Egentiden är minimal och tiden för relationen är nästan obefintlig. Inte optimalt för en skakig relation.
Jessica

När man är less på sig själv

Dehär är en typisk grej jag skulle göra och sen gråta i 10 min innan jag försöker hitta en lösning. Jag har missat så många tåg, missade till och med flyget en gång. Och då är jag en person som gärna står på perrongen 40 min innan men har stått på fel perrong.. Blir så less på min klantighet och lider verkligen med Jessica även om det kommer ordna sig. Resan blir ju av.